Kom på lite mer att skriva. några rader som alla borde tänka igenom och ta till sig.

Varför ödsla så mycket energi på att vara ledsen, på att se världen med negativa ögon, på att oroa sig för hur man ser ut och vad man gjort och inte gjort.

Vi lever bara en gång. Det är bara sommar några få veckor om året. Allt ordnar sig tillslut, varesig vi gör något eller ej. Oroa dig inte så mycket. Sluta upp med att analysera. Ge dina problem lite perspektiv.

Ta vara på ditt liv, ge det perspektiv och tänk på att vi bara fått tillgång till ETT.
Puss Johanna

De tappra hundägarna som var ute och gick på kvällen igår och de stressade bilförarna som möjligtvis såg mig genom regnet igårkväll, trodde nog att jag var dum i huvudet. Vilken normal människa ger sig ut i korta tights och fullkomligt ösregn för att träna på cykeln??!! Jo, jag gör;)
Känslan av att bli genomblöt och kall på huden när man får bli det är härlig! Jag hatar regn när man har planerat en soldag, när man ska cykla till bussen eller när man ska ut på dass på natten, men när jag planerat att träna, ja då kan det vara riktigt frigörande och lugnt. Nästan ingen är ute och det är bara regnet man hör...ok, och musiken från ipoden;) Inuti kroppen blir man fort varm av alla backar, men utanpå är man kall som en isbit, lite som när man ser den man gillar vara med någon annan...
Så regn hör väl sommaren till, men jag skulle inte klaga en sekund om resterande veckor kunde fyllas av 30-gradiga soltimmar med massor av beachvolleyboll!!
Johanna

Förlåt för att jag inte har skrivit på evigheter. Det har bara varit så mycket på sistone. Jag har börjat jobba, vilket tar hela dagarna. Jag har ägnat mig åt mina vänner och även hunnit med att skaffa nya:) Sedan har jag självfallet tränat en hel del i solen också! Jag trivs som fisken i vattnet på vallen i solen!

För tillfället känns allt så fruktansvärt bra! Solen steker, vännerna är underbara och spontanhändelserna är många;) Tänk att sommarlov kan vara så enkelt och bra ibland. Vad det gäller träningen så har jag aldrig varit så sugen på att ge mig ut i hettan och jogga, men tyvärr måste jag lyssna på hälen och den nästan skriker: LÅT MIG VILA!...
Det är dags att tänka över detta. Det handlar om att verkligen läka den helt och totalt, eller om att fortsätta lite på halvfart och se hur det hela utvecklas...
Glad sommar alla och njut, NU!!
Johanna

Efter en dryg veckas förkylning och några dagars skolavslutningsfirande är jag nu igång igen med träningen igen. Foten känns för tillfället ganska bra. Jag har ju mina nya inlägg och sedan köpte jag ett par foppatofflor igår. De är de fulaste skorna jorden någonsin skådat, men funkar super för mina känsliga hälar, så det fick bli ett par trots allt...
Löpningen ligagre fortfarande och laddar i kroppen, jag vågar mig inte riktigt på den än, hur mycket jag än vill!
Men somsagt, nu ska det bli lite ordning på träningen och sömnen igen och den här sommaren ska bli den bästa;)
Johanna

ÄNTLIGEN!
Nu är det klart. Min sista ansträngning i tvåan är gjord och sista arbetet inlämnat! Jag kan börja andas igen!

Idag har jag även varit på en riktig undersökning av min fot. Det var mycket intressant då jag fick lära mig mycket om hur en fot är uppbyggt och hur ett löpsteg bör och ska se ut. Dessutom mättes vinkeln av min fot i förhållande till benet vid belastning. Tydligen hade jag en vinkel på 10 grader vilket var ganska normalt:) Jag fick även höra att jag har mycket fina fötter, ett utmärkt fotvalv och att jag står centrerat och bra. Härligt att höra nåt positivt om dem för en gångs skull! Killen som undersökte min häl kändes verkligen proffsig och han förmodade att den skadan jag har är plantarfascit, alltså en överbelastning i senans (senan under foten) fäste i hälbenet, vilket oftast kallas för hälsporre. Detta kan medföra att fettkuddarna går sönder, men i mitt fall var det förmodligen frågan om en kombination. Men egentligen spelar det inte så stor roll, då behandlingen är densamma. Nämligen AVBELASTNING.

För att hjälpa foten att läka sig får jag aldrig fuska med skor, och därmed aldrig gå barfota:( Men jag gör allt för att bli bra, för jag vill verkligen springa igen! Jag köpte speciella mjuka sulor som jag nu har i mina joggingskor för att ytterligare avbelasta hälen.

Detta lilla kalas kostade mig 800 riksdaler, men det var det verkligen värt. Nu ska jag tro på att jag kan bli bra. Jag har nu ansträngt mig till max med det här. Det finns nog inget jag inte gjort för att förbättra min stackars häl. Så nu borde jag ju snart få belöning för alla de tejprullar och tårar som jag lagt på denna skit!

Så på skolavslutningen blir det tejpade fötter i vita finskorna och ett stort nöjt leende på läpparna;)
Johanna

Här sitter jag, tung i huvudet, snorig i näsan och sliten i kroppen. Det enda jag vill är att vara frisk så att jag kan träffa mina kompisar på stan ikväll. Det enda jag vill är att inte vara skadad. Jag vill kunna springa utan att vara rädd igen. Jag vill slippa tårar när jag berättar om min skada. Jag vill slippa gå till sjukgymnasten och slippa säga: men vi får hoppas att det blir bra snart. Jag vill så gärna samla allas omtanke och medlidande i en liten påse, ta med det till sjukgymnasten och ge det till honom så att han kan trolla bort detta helvete...
Jag vill vara fri från förkylningar, fri från måsten, fri från oro och fri som en kalv på grönbete. Jag vill hoppa runt på mina fötter utan att vara rädd att det ska göra ont. Ärligt talat vet jag inte vad som händer nu i framtiden. Först måste jag väl vila bort den här skitförkylningen. Vila, åhh jag hatar det, men jag ska verkligen försöka lyssna på kroppen nu, fast jag bara vill ut och röra på mig.
Johanna